blåbärssöndag

blåbärsris, blåbärshänder, blåbärshund, blåbärsfat

 

söndagsbukett

det var en speciell känsla att plocka min första bukett ringblommor

orolig som tusan

Jag blev nyss så orolig att det hänt något oåterkalleligt med mina knän. De gör ont i dem och det går bara inte att springa, känns som de är låsta på något sätt. Usch, jag är knappt kontaktbar när jag blir så orolig. Ska gå och förklara det för min man nu. Han tror nog att jag är arg. Fan, det får inte skita sig nu!

utveckling som tusan

Han går som tusan här hemma. Hela tiden med världens leende på läpparna. Mitt hjärta fladdrar stolt.

peace

Tänk att snart vara 30 och tycka det är fint. Jag är så tacksam för vad livet gett mig. Jag har gått igenom skit, alla har gått igenom sin beskärda del av skit. Jag är tacksam, alla erfarenheter har format mig. Jag har lärt mig att om jag kastar mig in i läskiga situationer så växer jag. Och styrkan jag nu för första gången känner inifrån blir bara starkare. Jag behöver inte skyddande skal längre. Titta ner i marken och försöka gömma mig. Vill jag inte då visar jag det. Att bli mamma är det största och bästa som hänt min person. Om man bortser från kicken av att ha ett barn så är råstyrkan i moderskapet något av det häftigaste som finns. Jag tar inte åt mig av negativism så lätt längre, jag låter den inte ta plats. Fina människor försöker jag göra uppmärksamma på att de berikar mitt liv, för fina människor ska få min energi. Jag känner ett lugn och en trygghet. Visshet om att det blir bra det här livet, för det är ju jag som styr. En massa ord på varandra känner jag men det bubblar, att bli mer, starkare och se klarare gör mig lite vimmelkantig. Och så undrar jag varför håret aldrig glänser som det gör precis efter man har varit hos frissan.

Peace.

ringblommorna är här

Jag är full av livsglädje. Det känns så fint. Glad åt min lilla lilla värld av blommor. Både de som växer i marken och de som går på två ben. Glad åt att lugnet bäddat gott åt sig i magen. Att jag har energi. Michael Jackson minnesstund berörde i kväll. Det är friskt att bli berörd. Och beröra.

då är jag på G igen

Jag har rensat bloggen på historik och börjar därmed lite om på ny kula. Känns skönt. Har ett lite sundare sätt att se på bloggen också vill jag inbilla mig. Inte lika beroende kanske. Har gjort lite saker som var tvungna att göra innan jag kunde ägna mig åt Tant Brun igen. Bland annat att fundera över om det är värt att blogga, om jag kan blogga när jag vet att mindre omtyckta personer läser bloggen... Jag var tvungen att gå till sjukgymnasten och så posta min diktsamling då förstås. Jag bestämde mig för att bloggen är mig kär och att jag kan blogga utan att känna mig blottad, jag fick positivt besked och fina övningar av sjukgymnasten och dikterna postade jag innan idag. Jag är på G igen...

ibland måste man se åt annat

det är svårt att hålla sig borta men så är det ju faktiskt ganska tvunget för att annat ska bli gjort liksom innan jag återkommer på allvar så ska diktsamlingen skickas ska kika en sista kik i morgon livet är annars fullt med kärlek med tankar (som vanligt) med jobb ja och så en och annan regndroppe jag ser åt annat ett tag till då kram

varsågoda, här får ni en tankeställare

Jag gör en kvick påhälsning här i bloggen. För att visa er det mest rörande jag sett på länge. Jag fick en rejäl tankeställare och fällde en och annan tår där jag satt på jobbet. Bredvid satt kollegan Feelgood och förstod, det var han som tipsade.

välbehövlig paus

Jag tar en bloggpaus mina vänner. Åh, jag har behövt den i månader men nu får jag ta mig i kragen. Jag blir nog inte borta länge, bloggen är ju som en drog men jag måste göra lite värderingar, ta ett eller ett par beslut och dela ut några kramar. Viktiga saker. Ha en finfinfin midsommar.

Kramar

på banan igen

Jag blev så endorfinhög på min kvällsrunda att tårarna svämmade över. Jisses vad det var skönt att powerpromenera! Detta var rätt grej. Nu är jag på banan igen. Och svaren bara kom till mig. Skitdagarna är bakom. Nu kör jag på, mot stora och små mål!

plast

Denna söndags loppisfynd blev tre underbara plasthalsband. Me löööve them! Och så har ju söndagen varit mer förstås men soffan kallar på mig.

ingen stor förändringar

Men frissan tog bort minst en decimeter. Färgen är min egen men lite påbättrad. Det var en bra stund får mig själv och några ljusglimtar rikare är jag nu fullständigt slut. Beror nog på allt realalaxande.

att förstå när man inte sett

Jag har blivit fartblind under de senaste veckorna. Det är faktiskt ganska skrämmande. Jag insåg detta när jag igår höll på att glömma min bästa väns födelsedag. Det finns inga ursäkter för att glömma hennes födelsedag. Men tror mig, i mitt huvud bubblade flera upp, dåliga dagar, mycket med jobbet, konflikter. Men nej, man glömmer inte att gratulera sin vän.
När livet går snabbt på grund av positiva saker kan man lätt glömma allt. Tunnelseende inträder på något sätt. Att ta en paus av eftertänksamhet är inte dumt. Det finns egentligen inga ursäkter för det heller. Min fundering är här på hur viktigt det är med stunder för sig själv och ro. Själen orkar inte med ständig hets.

Idag var första timmarna på mycket länge som jag fick tid för denna eftertänksamhet. Klippning av allt för slitet hår, energimassage och ekologisk hårfärg. Sen in i ett rum bak i lokalen med världens relaxstol. Bara jag. Med mig själv. Jag kom på att senaste tidens skitdagar beror på att jag inte lyssnar på mig, att jag hamnat lite snett från min väg. Jag vet inte än vart jag ska rikta stegen men jag är nog uppe på vägen igen. Sen fick jag en del andra svar till mig på en hel rad olika saker som bubblat. Bara på grund av den stilla stunden. Det fanns en anledning till att jag nu skulle till frissan, större än att jag bara behövde klippa mig.

Unna Dig en stund själv, den finns där ...

(bilder kommer)

det är mer än ett 1 ½ år sedan nu …

Men i morgon blir det förändringar i barret. Detta är “före”-bilderna. Ska bli härligt att få några timmars ekologisk frisering.

skitdag

Livet består av en och annan skitdag. En av dem tyckte idag var passande. Det är allt för mycket i denna kvinnas hjärna nu. Så mycket att inget bra tittar in. Bra saker som att jag nu gått med i amningshjälpen, att jag har fina arbetskamrater och att en vacker son färgar mitt liv i regnbågens färger. Jag hoppas på imorgon. Ja, det gör jag.

lösningen är runt hörnet

Måste kalla fram hjärtat så det får säga sin mening nu. Och magen. Och sist hjärnan. Fast den är viktig också. Jag vet att detta ordnar sig. Det jag går igenom just nu är bara livet ...

(kram till Karina, frugan och Soffy för varma och peppande ord)

antagen men grubblande

Jag är antagen till Skrivarakademins skrivarutbildning på distans. Men inte jublar jag inte. Nä, för livet rockar ju såklart igen. Precis börjat jobba efter ett omtumlande och härligt år hemma. Jag trivs jättebra men det tar på krafterna att kicka igång jobbhjärnan igen. Sen så är Brazze åter kass. Vi var hos veterinären innan idag för Brazze har hemsk klåda. Mest i öronen. Jag fick tre alternativ av den fine veterinären.
1. Behandla med en salva i öronen som inte botar problemet men som tar bort symtomen något sådär.
2. Behandla med kortison och samtidigt minska dosen medicin han får för höfterna. Dock med risken att slå ut njurarna helt. Och njurarna kan inte reparera sig.
3. Behandla med en svindyr medicin (1000:-/månad) som dock fungerar alldeles fint med höftmedicinen.
Tilläggas bör att inget av detta botar honom, har vi tur kan det ge honom en dräglig sista tid i livet. Han är pensionär, åldring, älderman, bara att fejsa det...

Så ja, det är bara att fundera ett tag nu. Veterinären verkade inte vänta sig att vi skulle få bukt med klådan och därmed ringa om sisådär 10 dagar igen. 10 dagar. Få dagar att bestämma stort på.

Och så åter till utbildningen. Det är inte fett att studera. Jag hade tänkt att jobba 50 % och köra heltidsstudier på det. Det kan gå för jag är öppen för intressanta arbetstider (såsom natt och riktigs sena kvällar och helger). Men så har vi levt alldeles intill vår ekonomiska smärtgräns så länge nu. Det hade varit gott med lite mer pengar i kassan. Men jag vet inte hur hösten ser ut när det gäller mina jobbmöjligheter. Och Skrivarakademin ska ha besked nyss.

valfynd och loppisfynd

Blev glatt överraskad när jag såg att jag slapp använda blank valsedel för Feministiskt Initiativ. Verkligen ett fynd. Glatt kryssade jag för Gudrun Schyman och satte mig sedan i mammas hyrda opelbil för färd mor loppis. En väska för en tjuga och 6 böcker för en tia. Min kära mamma är en fyndmagnet. Mycket praktisk att ha med på loppisar ;o).

 

idag röstar jag på Feministiskt Initiativ

För att det är viktigt.
Jag röstar på F! av två anledningar:
1. Feministiska frågor är grunden för att vårt samhälle ska bli bra någon gång.
2. Jag är kanske naiv men jag tror att ju fler röster på andra partier än just de främlingsfientliga gör de främlingsfientligas makt svagare.

Jag ber dig som läser, TÄNK innan du röstar. Främlingsfientlighet är inte att leka med. Och detta valet gäller Europa, inte bara lilla Sverige. Det här är större. Men viktigast av allt. Rösta.

Jag hade vilda planer på att dela ut valsedlar idag, men jag är tyvärr bara 1 människa. Som dessutom börjat jobba och haft lagom tuffa nätter. Tyvärr säger jag. Skulle vilja gjort så mycket mer. Jag gör det jag kan just nu, skriver om det. Och snart åker jag och röstar.

Finns det personvalssedlar i min vallokal kryssar jag dessutom med glädje Gudrun Schyman, en av våra mest erfarna och kunnigaste politiker.

1 år

För exakt ett år sedan hade små, högst hanterbara, värkar börjat äntra min kropp. Allt var igång och jag visste att han snart skulle komma. En pojke var det ingen tvekan om, jag bara visste. Från början. Vi var lugna. Jag följde kroppens signaler.
Mamma i ett år! Det häftigaste och mest omtumlande året i mitt liv. Jag är en annan nu, jag är mer än innan. Stark som en lejonhona. Ja, jag är ett lejon. Vacker, vaktande och stolt över min lille lejonunge som blivit en fin liten pojke. Några steg kan han ta själv, säger "pappa" "mamma" och något som liknar Brazze. Klappar händer och skrattar mycket. I morse sjöng jag och han fick öppna paket (med vår hjälp). Tänk att det skulle vara en sådan lycka att få sjunga "Vi gratulerar..." för sin förstfödde. Jag älskar honom överjordiskt och vet ni, jag älskar mig själv för att jag är så jävla bra och häftig, jag är en MAMMA! 4 ever.

röd eller creme..?

Vilken färg ska jag välja..? Jag var så säker på röd fram till i dag. Och så såg jag den cremefärgade. Nu – rådvill till tusan.

Bilder härifrån.

jobbet och framtiden

Jag jobbar. Och stormtrivs redan. Mannen och Herr Sprall har det fint hemma, jag behöver inte oroa mig ett dugg. Imorgon sätts mina nya kunskaper på prov. Ännu ett 13-timmars ska avverkas. Men det blir bra, jag är lugnare än tidigare och mycket mån om att detta ska bli bra.

Tidigare i kväll blev jag intervjuad för en utbildning. Det ser positivt ut och preliminärt besked kommer denna veckan. Blir en bra höst, nog alldeles precis som jag vill ha den ...

jobb, mammor och amning

Varför inte börja rejält när man ändå börjar. 13 timmars läropass är över och jag är härligt trött. Allt jag gjort innan i branschen ledde fram till detta och jag känner hur lätt jag har för att lära. Jag har arbetskamrater som jag längtat så efter att ha. De är dessutom trevliga. Jepp, jag gillar arbetsplatsen som jag tjatade mig till att hamna på. Toppen! Men jag må stanna ett tag, men det är inte min sista arbetsplats. Imorgon är jag ledig. Kan träffa de andra mammorna. Också toppen. Mitt inlägg om att amning är en klar vinst för jämställdheten gror i huvudet. Det är inte bara toppen, det är så oerhört viktigt att amning inte blir något dåligt, särskilt i dessa tider. Ett sådant inlägg är ett måste.